Bortom de tjusiga konstverken – om sanna val och avstängda hissar

Carl Jung skrev en gång: ”Tills du gör det omedvetna medvetet, kommer det att styra ditt liv och du kommer att kalla det öde.”

För mig innebär det att mycket av det vi kallar otur, dålig tajming eller "sådan är jag bara", i själva verket är mönster vi bär på utan att veta om det. Att se sanningen om sig själv handlar om att våga titta bakom de vackra fasaderna vi bygger upp.

Godiset och de snabba lösningarna

När livet känns tungt söker vi ofta efter snabb tröst. Det kan liknas vid vackra konstverk av godis – glittrigt, lockande och sött för stunden. Det är de strategier vi använder för att döva smärtan eller för att se "tjusiga" ut inför omvärlden. Men godis ger ingen långsiktig näring. Om vi bara lever på det som ser fint ut på ytan, förblir våra djupaste behov omedvetna. Vi fortsätter att gå i samma cirklar och undrar varför vi aldrig blir mätta.

Att sortera sin "frukt" med integrativ coaching

Att göra det omedvetna medvetet är som att gå in i sitt eget inre kök och tända lampan. Det är här den integrativa coachingen kommer in. Tillsammans tänder vi ljuset och börjar sortera.

Vi tittar på det som faktiskt finns där: "frukten" av dina erfarenheter. Vi upptäcker kanske att en del av det du bär på har blivit gammalt och ruttet – gamla försvar, ärvda rädslor eller sår som inte fått läka. I coachingen hjälps vi åt att skilja på det som tär på dig och det som ger dig kraft. Vi slutar gissa och börjar se sanningen, så att du kan välja den friska näringen istället för de tomma kalorierna.

Den branta trappan utan genvägar

Vi väntar ofta på en "hiss" – en snabb lösning, ett mirakelpiller eller att någon annan ska rädda oss. Men i arbetet med att bli medveten är hissen ofta avstängd. Det finns bara den branta trappan.

Att gå den vägen kräver balans. Det innebär att bära sin sanning i ena handen och hålla ett stadigt tag om sig själv med den andra. Det är brant, och det kan vara läskigt, men det är här "ödet" upphör och den fria viljan tar vid.

Som coach går jag inte vägen åt dig, men jag står bredvid när du tar stegen. När du slutar leta efter genvägar och istället tar det första steget nerför trappan med orden ”Jag vet att jag klarar det här”, då har du slutat styras av det omedvetna. Du har börjat leva på riktigt.