Vill jag ha dig, eller vill jag bara att du ska vilja ha mig?

Häromnatten drömde jag en dröm som stannade kvar i kroppen långt efter att jag vaknat. Jag satt på en dejt med en man som jag varken var kär i eller attraherad av. Ändå satt jag kvar. I drömmen var jag otrogen mot min partner, men inte på grund av lust – utan för att jag var mitt i ett gammalt, välbekant mönster: sökandet efter att bli vald.

Drömmen blottade en sanning som jag tror att många av oss bär på, men sällan sätter ord på. Skillnaden mellan att känna "Jag vill ha dig" och att känna "Jag vill att du ska vilja ha mig".

När vår lust och vårt driv främst handlar om att bli sedda, bekräftade och utvalda, hamnar vi i ett passivt läge. Vi blir objekt som väntar på ett godkännande. För mig har det här varit ett känslomässigt muskelminne från förr – en tid då bekräftelse var det enda sättet att känna sig trygg eller värdefull.

Men vad händer med vår egen kraft när vi ständigt söker efter andras "ja"?

Jag ser nu hur det här mönstret har läckt in i alla delar av livet. Det påverkar hur jag möter kärleken, men också hur jag möter mitt arbete. Om jag går in i ett möte med en potentiell klient med inställningen "hoppas att de väljer mig", så tappar jag min auktoritet. Jag slutar vara den professionella guiden och blir istället någon som söker validering.

Att leva i "hoppas jag blir vald" är att leva i ständig rädsla. Rädsla för att inte duga, rädsla för att bli bortvald, rädsla för att förlora bekräftelsen. Det är en plats där äkta lust – oavsett om den är sexuell eller kreativ – har svårt att överleva. Lust kräver nämligen närvaro i den egna kroppen, inte att man står utanför sig själv och tittar på.

Min resa just nu handlar om att läka det där gamla spåret. Att våga känna den smärta som uppstår när man bryter med gamla mönster, men också att upptäcka friheten på andra sidan.

Friheten i att kunna säga: Idag är det jag som väljer.

Jag väljer den relation som ger mig trygghet. Jag väljer de klienter där jag kan göra verklig skillnad. Och framför allt – jag väljer att lyssna på min egen kropps "vill", istället för att bara törsta efter någon annans.

Tankar till dig som läser:
Har du någonsin stannat upp och frågat dig själv: Gör jag det här för att jag faktiskt vill, eller för att jag vill känna mig önskad?